Skjutsade in syrran till stan nu på kvällen, ca 20km enkel väg. När jag ska svänga in på "min väg" när jag alltså är så gott som hemma ropar pappa som också ålkte med;
"Ser du råttan som springer!!!"
Haha, tänkte jag, och spanade ut på vägen för att försöka få en skymt av den påstådda råttan.
"På huven!!!" Ropar pappa.
Då ser jag den, en skogsmus på huven. Den hade kommit uppkrypande genom mina uppfällbara lysen och sprang nu fram och tillbaka över min motorhuv.
Efter kanske en minut försvann den ner under huven igen. Och den kom inte upp igen... 
Så ni som planerar att åka med mig inom en snar framtid får vara beredd att stöta på "Stuntråttan" som han numera kallas.

Jag hoppas faktiskt att han väljer att bo kvar där och komma fram och skrämmas lite nu och då.

Fast jag ska inte sticka under stolen med att jag var lika skakis när jag kom hem som man brukar vara när man varit nära att köra i diket eller krocka om någon vet vad jag menar!

Aah, "Stuntråttan", a new member of the family!

O.