Jag hatar att komma på mig själv när jag fyller i min ålder att tänka "Fan, 22 år!!! Jag är ju gammal...".
Jag får sån enorm åldersstress. Det finns så mycket jag vill göra men hur ska man hinna med allt? Och nu när det är studier som gäller har man ju varken tid eller pengar att göra allt det här. Om fem år är jag 27. Då måste man ju i princip ha allt klart för sig om hur ens liv ska vara. Varför måste tiden gå så snabbt! Jag skulle definitivt önska att åren var längre. Så man hann med att göra allt man vill innan man är 30 liksom. För snart är man ju inte en "ungdom" längre. Snart är man på fullaste allvar vuxen. Och vad ska man göra då? Jag vet ju inte ens vad jag vill jobba med. Jag vet inte var jag vill bo. Jag vet inte hur många år jag ska gå i skolan. Jag vet inte om jag vill åka utomlands igen för att studera eller jobba. Jag vet inte någonting om min framtid. Samtidigt som det är riktigt stressande känner jag en enorm frihet. Jag behöver inte ta hänsyn till några framtida planer. Jag kan bara kasta mig ut i livet och se hur och var jag landar. Är det skrämmande? Ja. Men jag tror inte jag skulle vilja ha det på något annat sätt. Jag försöker tänka på de som börjar högskolan nu vid 25 års ålder. De måste ju känna sig ännu mera stressade men samtidigt måste de ju ha hur mycket roligt som helst som de har upplevt under dessa år. Något som jag känner att jag har från de två år jag avstod skolan. Bo i London, Lumpen, Backpacking och såklart för att finansiera dessa utflykter en del jobb. Något jag däremot inte förstår är de som avstår skolan ett år eller två och bara jobbar under hela denna tiden. Okej, de har pengar när det är studiedags men hur mycket upplevelser har de i bagaget? Att ha jobbat heltid på samma jobb i två år kan ju inte innebära någon större fördel om man jämför med någon som under två år jobbat till och från på ett jobb och däremellan åkt iväg på olika äventyr. Hade jag varit den som anställer hade jag nog tagit den person som provat sina vingar. Gjort misstag, lärt sig av de och vågat sig iväg igen. Personer som inte vågat göra detta tror jag kommer få problem att känna motivation längre fram i livet. Tankar som "Varför gjorde jag aldrig det när jag var ung?" och liknande tror jag kan förfölja dig ganska mycket.
Vi som gjort dessa utflykter tänk vilka erfaranheter vi bär med oss. När våra yngre vänner, släkt eller barn i framtiden vill åka iväg på såna här äventyr kan vi ge så mycket råd och verkligen peppa för det är saker man minns i resten av livet. Och det är så skönt att man gjort de nu när man sitter fast i studieträsket. Självklart går det inte en dag utan att man tänker att man skulle vilja åka iväg på en backpackerresa eller åka till London i ett halvår men tänk om man aldrig åkt. Hur svårt hade det inte varit att se nyttan i att ha två år som man inte gått i skolan och nu sitter här, 22 år gammal, egentligen utan livserfarenheter?
Så jag vill bara tacka alla mina vänner och familj som gjort alla dessa äventyr och upplevelser minnesvärda och framförallt möjliga! Tack!!!

Så åter till verkligheten... Idag tog jag faktiskt tag i plugget. Även om det var mycket lite så är det iaf inlett. Tog mig min dagliga promenad också. Fortfarande riktigt varmt och soligt här i Västerås så det gick att gå i kortärmat trots att det i princip blåste storm.
Har städat lägenheten också. Något som alltid blir extra noga utfört när man tänker plugga. För då blir städning och disk något väldigt roligt och intressant. Korkat? Ja. Men en bra undanflykt...

Nej, ni får ha en riktigt bra fortsättning på denna veckan. Imorrn är det den 24/9 vilket innebär att det bara är tre månader kvar till julafton. Det kommer bara svischa till så sitter man där och njuter av härligt sällskap och julledigt. Var julen ska firas är däremot ett frågetecken. Har alltid firat det i farmor o farfars hus men nu har de sålt det så ni blir det helt plötsligt ett helt nytt firande. Spännande. Jag gillar julen. Något som jag också gillar är att det är den 25e på fredag. Det innebär pengar. Något som behövs nu. Jag har 832,32 kronor på kontot och imorrn dras det 832 kronor så jag behöver ett tillskott. Som tur är lever jag mycket på att jag har kontanter att använda mig av. Men man vill alltid ha mer.

Ojoj, vilken roman det blev av det här inlägget. Nu ska jag försöka hitta nåt på tv som är värt att titta på annars blir det nog sängen snart.

O.