Kom bara på en så bra grej. Jag har nu levt tre veckor helt utan kvällstidningar. Typ Expressen och Aftonbladet. Inte kollat någon av deras hemsidor och inte läst pappersupplagan. Måste säga att jag trodde aldrig att jag skulle klara detta. aftonbladet.se var ju the place to be förut. Men nu har svd.se samt svt.se tagit över den nationella nyhetsrapporteringen för mig.

Eller jag har faktiskt nästan brytit den en gång. Men jag var tvungen och skulle nog säga att det inte räknas. På bussresan från London till Stockholm köpte en äldre kvinna snett framför mig i bussen Kvällsposten på en mack någonstans i Småland. Hon erbjöd mig sporten "för ni unga killar brukar ju vilja läsa den".
För att inte såra den gamla damens känslor och för att inte vara oartig tog jag emot sportbilagan. Och bläddrade igenom den. Jag insåg då också att om jag någon gång blir erbjuden en kvällstidning så är det bättre att ta emot den än att berätta om att jag bojkottar de. För ett sånt uttalande skulle definitivt följas av ett "Varför?". Och den förklaring som jag har är något som knappast kommer få folk att tycka bättre om mig. För är det nåt jag har märkt så är det att det inte är så populärt att komma från Bjästa... Och att då vara skolområdeschefen och antimobbingansvariga lärarens barn skulle knappast få folk att älska mig. Även om alla såna här situationer slutat med att jag kunnat berätta för dessa personer om hur det egentligen var. Och folk brukar då komma med kommentaren: "Ja, media ska ju alltid överdriva...". Men snart kommer den personen som inte går med på medias överdrivningar och istället för att möta den personen är det nog bäst att ta emot kvällstidningen om man erbjuds...

Så då har ni fått en liten uppdatering kring hur min bojkott går. Intressant?!?

O.