Söndag skrev jag senast om hur livet i London gick. Nu kommer resten av dagarna i en sammanfattning...
Måndan spenderade vi mest på hotellet och med nån kort utflykt i parken. Vädret var ingen höjdare och vid 12 skulle ju infon om flyget komma. Någon info kom i princip aldrig och alltid. Det var hela tiden nya grejer. Skottland öppnar, skottland öppnar inte. Flygen börjar gå imorrn, flygen börjar inte gå imorrn. Någon information om att vårat Ryanairflyg till Västerås var inställt fick vi aldrig. Inget sms eller mejl. Nyheterna var våran ända källa till info men även de hade svårt att komma med nåt bra. Hur som helst fick vi på måndan veta att Ryanair ställde in sina avgångar fram till onsdag 13.00 och vi skulle ju åka vid 10. Så vi antog att vårat flyg var inställt men valde att inte boka nåt annat förrän bekräftelse kom från Ryanair. En bekräftelse som aldrig kom...
På tisdan valde vi att bestämma oss för att flyget var inställt för då stod det på Ryanairs hemsida att de ställde in till torsdag 13.00. Vi gick till ett internetcafé för att boka bussresan till Malmö. Dock visade det sig vara fullbokat ända till måndag. Nästa lediga platser med Ryanair var söndag eller måndag. Shit tänkte vi. Hur fan ska vi komma hem? Och boendet hade vi också bara till tisdan. Som tur var satt några svenskar bredvid oss och sa att Svenska Kyrkan skulle anordna ett möte klockan 11 där de skulle sätta ihop folk som kunde boka bussar hem till Sverige.
Blev till att stressa tillbaka till hotellet, checka ut och skynda iväg till Svenska Kyrkan. Där fanns 250 strandade svenskar som ville hem. Bussar ordnades och det skulle kosta 200 pund. Ca 2400 kronor. Men vi hade ju inget val. Så det bokades och bussen skulle gå 16.00 på onsdan. Vi gick och fixade ett billigt boende i närheten och tog en sväng på stan.
På onsdan checkade vi ut och inhandlade lite färdproviant. Satte oss utanför en pub i solen och käkade lunch och njöt av värmen. Samtidigt såg vi också första flyget passera över London. En syn som vi inte hade sett under hela våran vistelse. Och ni som varit i London vet att himlen brukar vara full av flygplan över staden. Dock var det bara inkommande plan som flygplatserna var öppna för. Och vårat flyg var ju ändå inställt och vi fick också veta att flygplatserna istället var stängda i Sverige...

Så till bussresan då. Bussen hade ingen toalett... Vi fick stanna väldigt ofta. När vi skulle köra på bussen på tåget som gick under engelska kanalen slog vägbommen igen rakt på bussen. "Hur skulle jag veta det var en bommen?"
Gamlingarna ville inte ha radion igång så det var tyst istället. Tågtunneln var väldigt intressant och spännande. Frankrike var becksvart, likaså Belgien. Till Tyskland började det ljusna och väl i Danmark var det ljust igen. Tyvärr blev vi väldigt försenade. Pga biljettstrul missade vi våran tågavgång och fick åka en timme senare över till Frankrike. I Tyskland körde bussen fel och vägrade sätta oss på färjan över till Danmark utan skulle minsann ta den mycket längre landvägen. 10-12 timmar skulle det ta från det vi körde av i Frankrike tills vi var i Malmö. Det tog 19. Och som om inte det var nog så strulade bussbolaget. De visste tydligen inte om att det var en bro över Stora Bält i Danmark som man också var tvungen att betala för (utöver Öresundsbron). De påstod att endast en vägtull var inkluderat i priset. Vi passagerare tyckte såklart att betalar man för att få åka London-Stockholm räknar man ju med att allt är inräknat i priset. Det slutade med att bussen stannade utanför Köpenhamn och chaufförerna vägrade köra längre om vi inte betalade 70 kronor mer per person. Dvs 3500 för hela bussen. Då hade redan bussen kostat 100 000 så många blev riktigt arga. Men chaufförerna vägrade köra vidare så vi hade inget val, det var bara till att betala för att resan skulle fortsätta mot Stockholm. Över till Malmö kom vi först sent på kvällen och Stockholm Central nådde vi 04.00 igår. Efter 35 timmar på bussen. Niklas kom som en räddande ängel och mötte oss med bil och skjutsade hem oss till Västerås. Klockan 06.30 igår morse fick jag lägga mig och sova. Klev upp igen 13.00 och käkade frukost. Sen satt jag resten av dagen i soffan. Tills det blev kväll och jag drog ner på stan och blev lite onykter. Men det är så det ska vara. Idag har jag städat så nu är det fint här hemma igen. Bara några uppdrag kvar. Sopor, vattna blommor, ta ner resväskan i förrådet och panta lite flaskor.

Sammanfattningsvis kan man säga att London blev riktigt roligt ändå. 3 dagar blev 8. Men vi gjorde det bästa av situationen och fick några dagar när vi bara satt i Hyde Park och njöt av det vackra vädret. Vi alla antog en klart rödare hudton under tiden men nu när vi kommit tillbaka till Sverige ser vi riktigt härligt småbruna ut istället. Älska våren säger jag bara!

Sen vill jag berömma Svenska Kyrkan som tog tag och hjälpte oss resenärer när flygbolag och Sverige valde att blunda. Någon ersättning från Ryanair ser vi inte ut att få. Först sa de ju blankt nej så vi tog oss ju hemåt själva för att det skulle bli för dyrt att stanna kvar längre. På bussen tillbaka ringer pappa och berättar att Ryanair ändrat sig. Men om man väljer att ta sig hem på egen hand avsäger man sig tydligen rätten till ersättning. Så jäkla segt att de ska bryta mot lagarna hela tiden. För enligt en EU-förordning ska vi få ersättning. Men vem orkar hålla på att bråka och försöka fixa detta...
Sen jäkligt mycket ris till svenska staten. Ingen hjälp kom. Det man fick höra från UD var att kolla upp ambassadens hemsida eller gå dit för att få tips och hjälp. På ambassadens hemsida stod det "Ta kontakt med ert flygbolag/resebyrå för hjälp". Det ingen verkade inse var att det gick inte att få tag på de. Tusentals resenärer som ringer hela dagarna gör ju att köerna blir enormt långa och att ringa utomlands är verkligen inte billigt... Vi provade verkligen allt. Alla svenskar provade allt. De som gick till ambassaden för att be om tips och hjälp möttes av totalt ohjälpsamma personer som bara sa "Vi är ingen resebyrå!". Varför har vi en ambassad om de inte kan hjälpa till?? Hade inte de kunnat styra upp ett möte dit svenskarna kunde komma. För själva bokningen av bussar var det ändå vi resenärer som fick styra upp... Jag blir bara så arg på den flathet som svenska staten visade. Britterna satte till exempel in sina största fartyg i flottan att åka till Spanien och plocka upp strandade resenärer. Och vad gjorde Sverige? Ingenting.
Det man märkte var verkligen att folk i Sverige verkade inte förstå vilket kaos det var. Ingen visste nånting. Ingen kunde ta sig hem och ingen hjälp eller information kom från Sverige. Förutom då att ambassaden minsann inte är en resebyrå och verkligen inte tänker hjälpa svenskar.

Men vi tog oss iaf hem som ni förstår. Hade underbart härliga dagar där borta och lät oss inte påverkas utan gjorde bara det bästa av situationen.

Jag tycker självklart att resenärer som åker iväg ska stå för de kostnader som dyker upp när sånt här sker. Det är såklart inget skattebetalarna ska behöva stå för. Många har ju inte ens råd att resa. Men samtidigt kan man ju tänka sig att de som tjänar mest och betalar mest skatt är de som också reser iväg. Kanske borde Sverige ha satt in bussar. Eller åtminstone på nåt sätt hjälpt åtminstone de som suttit fast långt bort. Från Storbritannien gick det ju inte att ta sig. Alla sa hela tiden att "bara man kommer till fastlandet är det ju inga problem". Tänk de stackare som sitter fast i USA eller Asien. Hörde om folk som fått nya flygtider kring 3-4 maj. Vem har råd att sitta fast så länge?? Läste att SAS satt in extra plan till Bangkok för att ta hem sina passagerare. Bra gjort. Men återigen undrar man ju hur UD tänker. De avråder svenskar att resa till Bangkok men de svenskar som fastnar där på sina hemresor får tydligen bara skylla sig själva?!

Aja, vi lärde känna väldigt många svenskar och vem man än träffade som hörde att man pratade svenska började prata med en och undrade om man hade nån information eller när man skulle få åka hem. Och den stämning som var i kyrkan. Det var härligt att se. Sammanhållningen och hjälpsamheten. Man bara njöt.

Hmm, detta blev ett väldigt långt inlägg men nu vet ni iaf lite om hur det är att vara en strandad svensk i vulkan-ask-kaoset.

Som nån sa "Iceland - we asked for cash, not ash!"

O.