Hur kunde jag ha dubbelt så många läsare som vanligt igår???

Jaja, idag inleddes nollningen. Det är så jäkla härligt att få känna att man gör någon nytta för dessa nya studenter som kommer utan några kamrater, utan några egentliga förhoppningar förutom att hitta kompisar och lära sig att trivas i Västerås och på MDH. Och jag vet ingen bättre känsla än att se alla sitta i sina egna gäng redan första kvällen. Man kan bara luta sig tillbaka, njuta, och ha jävligt roligt utan att känna att man måste styra så att de lär känna varandra. Detta kan sett till deltagande och deltagare mycket väl bli den bästa nollningen under mina tre år. Att man sedan var sist därifrån och kände att man på nåt vis var delaktig kändes grymt bra. För på nåt sätt känns det i år som att alla är delaktiga på ett helt annat sätt än tidigare. Vi behövs allihopa. Vi gör nytta allihopa. Det är grymt roligt. Imorrn kör vi igen. Björnökampen, och sen får vi se om det styrs nåt. Annars har vi den enorma lyckan att ha sittning på kåren innan kårpremiären. Något som jag inte varit med om iaf. Då kommer det bli enormous chaos. Jag kan knappt bärja mig. Kommer äga...

På första stoppet på dagens pubrunda fick jag ett telefonsamtal. Ett samtal som gjorde mig gladare än något jag fått tidigare i år. Det var min farmor som ringde.

Och jag har det grymt bra och trivs så jäkla bra. Enda lilla minuset är den jäkeln i huset som spelar musik som går i hjärt-takt. Varenda gång det byts låt och jag tänkt sova tror jag att jag fått hjärtstillestånd... bah.... Men men så är det att vara student. Egentligen härligt.


Sov gott

O.