Losing all control of every dream inside my soul...
Sitter här och inser att hösten i Västerås är extremt nära sitt slut nu. Alltså höstterminen då. För att hösten i Västerås är över finns det inga tvivel om. "Brrr" räcker att säga.
Det känns skitkonstigt att jag om 8 dagar sitter hemma. Det känns skitkonstigt att det är fyra månader sedan jag senast var i Övik. Det känns overkligt att det är lika länge sen jag träffade min mor. Det känns helt enkelt sjukt overkligt att dessa månader gått så snabbt. Och jag har faktiskt inte haft någon större hemlängtan. Jag har helt enkelt inte haft tid med det. Känns som att man verkligen går på reservkraft nu. Men bara tre såna dagar kvar sen ska jag vila ut mig.
Samtidigt vet jag inte hur det kommer kännas att åka hem. Det brukar inte vara semester att åka hem. Mycket folk som drar i en och vill att man hälsar på, hittar på och så vidare. Självklart kul men denna julen kommer vila vara min prioritet. Jag har till exempel fortfarande inte bestämt mig för om nyår blir i norrland eller i mälardalen. Blir det fest eller blir det familj?
På något sätt känns det lite vemodigt att denna höst snart är över. Den har varit så rolig. Bjudit på så mycket. Både roligt och tråkigt. Lyckligtvis väldigt lite av det sistnämnda.
Känslan av att julen och ledigheten är nära och en fantastisk höst tar slut känns lite som denna sången. Är det lycka eller smärta? En blandning...
Örnsköldsvik jag är på väg. Jag har ställt in mig på att jag snart återvänder. Västerås, jag kommer sakna dig men återvända och fortsätta mitt liv här med en fantastisk vårtermin. Fastän höstterminen ännu inte är slut längtar jag till vårterminen. Fastän mitt liv är fullproppat så längtar jag tills det åter är så redan innan det blivit lugnt. Västerås, det du gör med mig är underbart! Tack.
Imorgon har farfar namnsdag. Eller skulle haft. Eller vad man nu ska skriva. Det påminns jag om eftersom jag har strukit under namnet redan i början av året för att inte glömma bort att gratulera honom. Så imorrn kommer jag inte vilja titta i kalendern. Däremot vill jag säga "grattis på namnsdagen farfar Sixten". Hoppas du hör det.
O.
Det känns skitkonstigt att jag om 8 dagar sitter hemma. Det känns skitkonstigt att det är fyra månader sedan jag senast var i Övik. Det känns overkligt att det är lika länge sen jag träffade min mor. Det känns helt enkelt sjukt overkligt att dessa månader gått så snabbt. Och jag har faktiskt inte haft någon större hemlängtan. Jag har helt enkelt inte haft tid med det. Känns som att man verkligen går på reservkraft nu. Men bara tre såna dagar kvar sen ska jag vila ut mig.
Samtidigt vet jag inte hur det kommer kännas att åka hem. Det brukar inte vara semester att åka hem. Mycket folk som drar i en och vill att man hälsar på, hittar på och så vidare. Självklart kul men denna julen kommer vila vara min prioritet. Jag har till exempel fortfarande inte bestämt mig för om nyår blir i norrland eller i mälardalen. Blir det fest eller blir det familj?
På något sätt känns det lite vemodigt att denna höst snart är över. Den har varit så rolig. Bjudit på så mycket. Både roligt och tråkigt. Lyckligtvis väldigt lite av det sistnämnda.
Känslan av att julen och ledigheten är nära och en fantastisk höst tar slut känns lite som denna sången. Är det lycka eller smärta? En blandning...
Örnsköldsvik jag är på väg. Jag har ställt in mig på att jag snart återvänder. Västerås, jag kommer sakna dig men återvända och fortsätta mitt liv här med en fantastisk vårtermin. Fastän höstterminen ännu inte är slut längtar jag till vårterminen. Fastän mitt liv är fullproppat så längtar jag tills det åter är så redan innan det blivit lugnt. Västerås, det du gör med mig är underbart! Tack.
Imorgon har farfar namnsdag. Eller skulle haft. Eller vad man nu ska skriva. Det påminns jag om eftersom jag har strukit under namnet redan i början av året för att inte glömma bort att gratulera honom. Så imorrn kommer jag inte vilja titta i kalendern. Däremot vill jag säga "grattis på namnsdagen farfar Sixten". Hoppas du hör det.
O.
Kommentarer
Trackback