Jag hoppas ni har överseende med att även min blogg behöver lite ledigt under sommaren!?


Sitter här en sen julikväll. Har haft en sjukt varm helg på jobbet. En sjukt trevlig helg trots allt. Pappa fyllde år idag. Jag är hemma i Örnsköldsvik och jag tror aldrig jag tyckt att denna stad varit så vacker och så underbar förut. Jag känner mig så hemma här. Som om allt alltid kommer vara precis som förut. Alltså med vänner, familj osv. För att Örnsköldsvik ser annorlunda ut varje gång jag återvänder är lika säkert som att solen går upp igen imorgon. Här byggs alltid nånting. Nåt som ska göra staden bättre och jag som inte bor här året runt längre tycker verkligen att Örnsköldsvik blivit en stad att räkna med. En stad att trivas i och en stad att längta tillbaka till. Det kan bero på att jag alltid trivts i staden och verkligen sett utvecklingen på lite avstånd.
Aja, nu ska detta inte bli nåt hyllande till Örnsköldsvik. Tycker bara så himla bra om min hemstad. Samtidigt tror jag att det fortfarande är för tidigt för att ens tänka på att bosätta mig här "för evigt". Jag skulle verkligen inte ha något emot att återvända till Örnsköldsvik en vacker dag. Men för nu nöjer jag mig med att återvända när staden är som bäst, dvs när alla andra utflyttade är tillbaka i staden. Sommaren! och även kring jul. Med detta vill jag inte säga att jag vantrivs i Västerås, jag saknar Västerås och mitt liv där. Men på nåt sätt är det mitt vardagsliv som finns där och här i Örnsköldsvik är det trots massor med jobb något sorts "semesterliv". Kanske börjar man bli vuxen på allvar när man inte längre tycker att man "bor här hemma" utan snarare är här på semester...

Hur som, har haft en buss med Jehovas Vittnen på jobbet idag. I torsdags också. De åkte ner till Sundsvall för att vara på ett stort konvent (över 3000 Jehovas) under helgen. Tacka gud för att man inte var där, i Sundsvall alltså... Snacka om väckelsemöte eller vad man ska kalla det. De var iaf utomordentligt trevliga och glada. Nästan så att Jehovas inte kändes så farligt ändå. Förutom att jag tyckte synd om den kanske tioåriga pojken som fick följa med sin mamma och de övriga 50 på en så pass religiös resa. Och då ska ni veta att hans mamma förmodligen var den näst yngsta som följde med. Jag har aldrig gillat när man prackar på sina barn en tro eller någon specifik församling. Folk som växer upp utan någon riktig tro men sedan hamnar där ändå har jag stor respekt för. Men jag gillar inte när man drar in sina barn i det. Låt de själva hitta "sin väg".

Imorrn är jag ledig och ska nog spendera dagen i solen om den är framme. Sen jobbar jag tisdag till torsdag innan jag är ledig fredag, lördag och söndag. Det ser jag verkligen framemot. Vad jag ska göra är jag inte lika säker på...

Så hoppas jag kunnat stilla eran nyfikenhet kring mitt liv lite grann iaf.

O.