Har spenderat en ledig dag i solen. Först med att klippa gräset och sedan med att slappa i solen med lite sporadiskt bad i poolen.
Senaste två timmarna har jag snurrat på en massa info-sajter om utlandsstudier. Jag är bara så inställd på att jag måste göra nåt sånt. Men samtidigt är det så svårt att planera. Och spelar ingen roll vilket universitet, eller land för den delen, jag läser om... jag vill till alla!
För att vara snäll mot mig själv har jag ännu inte läst något om de europeiska alternativen som Mdh har utbyte med. Jag vill åka långt men inser att om jag skulle läsa om studier i Nederländerna eller Rumänien skulle jag förmodligen bli såld på det också. Men till att börja med vill jag satsa på nåt riktigt långt bort. Har ju provat på det "europeiska" med min höst i London för fyra år sen. (Fyra år är ju sjukt länge sen...)
Asien var länge ett riktigt eftertraktat mål för mig. Kina var mycket intressant men Mdh har inget ekonomi-utbyte med varken Peking, Shanghai eller Hongkong och då känns Kina inte lika eftertraktat längre... Övriga asiatiska länder då. Ja, Japan och Sydkorea är ju såklart inte fel men på nåt vis känns det som att Asien är en värdsdel där man ska semestra och kommer göra det en hel del under sin livstid. Så varför då inte prova något nytt? Afrika känns inte så lockande för studier och under förra året fanns bara ett utbyte med ett Tanzaniskt universitet, då för sjuksköterskor, inte precis min "inriktning"...
Men varför inte Australien (Perth, på västkusten är alternativet)? Vore inte alls helt fel fast jag vill nog hellre åka till Australien på nån sorts semester och inte som "fattig" student.

Då återstår i princip Kanada, USA och Chile som mina alternativ. Kanada känns på nåt konstigt sätt inte tillräckligt exotiskt. Lite svenskt på nåt vis. Även om det förmodligen är ljusår ifrån. Det lämnar då USA eller Chile. Just idag har jag fastnat för USA. Men med tanke på att jag så sent som för två månader sedan var 100 % säker på att jag ville till Kina kanske ni inte ska lite alltför mycket på detta. Via Mdh:s hemsida hittade jag iaf en blogg från en Mdh-kille som pluggar vid University of Central Florida i Orlando. Jag är såld!!! För såklart hade det varit roligt att åka till typ New York eller Los Angeles men samtidigt kan man ju fråga sig om det är i såna städer man vill göra ett utbytesår?! Jag tror inte det. Varför då inte hamna på nåt mer "otippat". Florida känns ju sjukt bra egentligen. Bra klimat. Lätt att ta sig på diverse "utflykter", alltfrån storstadsbesök i New York (inte för att Orlando är nån liten stad men ni fattar...) till karibiska kryssningar till Bahamas eller nåt sånt. Och som det verkar en fantastisk miljö. Jag är som sagt helt såld. Kostar ju såklart en del men själva studierna och mat och boende är ju sånt man kan ta csn-lån för. Så jag ska spendera nån dag framöver med att läsa på ordentligt om detta. Att det sedan är ett land där man pratar engelska gör ju att språkövergången inte blir alltför svår. När det gäller skolans utbyte med USA är det antingen Orlando eller Milwaukee för oss ekonomistudenter som gäller. Vet inte riktigt var Milwaukee ligger men skulle gissa på att det är i norra USA.

Jaja, jag liksom ni inser att det är långtifrån säkert att jag kommer ta mig iväg på något sånt här. Men jag är väldigt sugen och det sjuka är att det är inte själva vistelsen i ett annat land, med studier på ett annat språk än svenska, en annan kultur. Komma till ett ställe där man inte känner någon. Inget av detta är det som gör att jag velar. Det är istället hur det kommer gå att komma tillbaka till Sverige efteråt som oroar mig. Hur det ska gå att ta sig igenom ett fjärde år någonstans förmodligen utan att känna någon där. Jag inser ju att detta är en konstig grej att oroa sig över men samtidigt är det så stor skillnad. Komma på ett utbytesår någonstans innebär ju att det inte bara är jag som kommer "själv". Däremot att ta sig in på ett fjärde år i Sverige där förmodligen många tagit med sig gamla studiekamrater även till detta år gör att det känns lite osäkrare. Men samtidigt vet jag att jag kommer inte vara nöjd om jag låter en sån liten bagatell vara det som hindrar mig från detta utlandsår. För jag känner mig helt säker på att jag klarar av det. En grymt härlig känsla att ha. Men det är också en känsla man vill uppleva med jämna mellanrum. Den där känslan av att helt ha brutit upp från något och kommit någonstans där man inte har några vänner eller bekanta och från det bygga något. Fantastiska vänner och ett "nytt" liv. Låter det som att jag är missnöjd med hur det varit tidigare?? Så är det inte iaf. Bara att jag vill ha dessa utmaningar.

Det är en fantastisk tid vi växer upp i. Med enormt många fler möjligheter än vad våra föräldrar hade. Det vore en skam om man inte utnyttjade alla dessa möjligheter. Självklart är fler möjligheter tyngande ibland. Man vill ha klart för sig vad man vill göra, vad man ska göra. Den där känslan av att det vore bättre om det fanns bara en väg att gå infinner sig såklart ibland men den är långt ifrån lika inbjudande som känslan och vetskapen om att det finns oändliga möjlighet och vägar att gå. Det är bara att välja och vraka. Och det är just där jag befinner mig just nu. Jag väljer och vrakar. Egentligen med hela mitt liv. Jag gör förmodligen sista sommaren på mitt nuvarande sommarjobb. Åtta år är alldeles för länge. Men samtidigt så skönt med en liten trygghet att veta var man ska spendera somrarna. Nu byter de ägare och då tycker jag det passar utmärkt att även jag avslutar det kapitlet. Men vad jag ska göra istället är en gåta. Just nu känns studieplanering klart mer viktigt än arbetsplanering iaf. Det är ju ändå långt klart till nästa sommar. Ännu längre till eventuella utlandsstudier men det känns så mycket roligare att tänka på sånt än på jobb. För jag är inte där än. Jag är inte på det stället i livet att jag vill fundera över vad jag ska jobba med i resten av mitt liv. Jag vill fortsätta leva snurrigt ett par år till. Som det är nu ser jag ytterligare tre års studier framför mig. Först kommande läsår i Västerås, därefter ett år någonstans i världen för att sedan avsluta med ett påbyggnadsår i Sverige...

Åh, vilket långt inlägg och egentligen helt ointressant för er kanske. Men något vill jag ge er trogna följeslagare! Tack.

Imorrn återgår jag till jobbet igen. Fredag 12-20, Lördag 11-20 och söndag 11-19. När det gäller nästa vecka lever jag i ovisshet. Jag har faktiskt inget schema. Haha. Mycket skönt eftersom jag in i det sista kan planera saker utan att behöva bry mig om jag jobbar. För det är verkligen inte så att jag inte får jobba så mycket som jag vill. Jag får jobba mer än jag vill.. haha.. Men pengarna får gärna trilla in. De kan behövas för mina framtida planer.

Ha en bra helg!!

O.