Först och främst måste jag bara stilla undra över vad som hänt med min besökskurva. Senaste tre dagarna går spikrakt uppåt. Igår sattes nytt alltime record. Men jag fattar inte riktigt varför. Har inte bloggat mer febrilt men inte mindre heller. Aja, ni som läser verkar sprida att jag finns så det får jag tacka för!

Idag har varit en helt sjukt skön dag här i Vässan. Förmiddan spenderades på en nyinköpt brassestol nere på gräsplätten här vid huset. Satt tillräckligt länge för att få en röd ton på framsidan. Efter lunchen var det skola som gällde. Blev knappt två timmar av oppositionsskrivande (som tur är har vi ett lätt byte. Sjukt dåligt PM de har gjort faktiskt.. Eller för att vara B-nivå på högskola iaf...) sen hem och bättra på färgen på ryggen. Så skönt där ute. Att personen som bor längst ner hade fönstret öppet och spelade musik gjorde inte saken sämre.

Nu sitter jag och tänker lite på farfar. Men det gör inte så ont idag. Jag minns de härliga stunderna. Alla underbara historier. De på förhand förlorade diskussionerna, för oss som försökte övertyga honom om något alltså. Fisketurerna till Ekträsk. Övningskörningen där han konstant hade en hand som greppade handbromsen. Alla skratt. När sittryggsäcken brakade i fjällen. Alla "vernissager" i ateljen i Gumboda när de nymålade bilderna skulle granskas. Detta och enormt mycket mer gör att jag nu sitter med ett leende på läpparna och njuter. Har fönstret öppet och låtsas som att ljudet från E18 är samma ljud som man hörde i Gumboda från E4an. Om det smäller till från nånting låtsas jag att det är farfar som är ute i skogen med gräsklipparen och kör över en sten. Som farmor sa; "Det är bra att det låter om honom ibland då vet man var han är".
Lägger in en liten musikbit också. För mig säger denna att vi ska ta vara på dessa minnen för det är de som finns kvar om 30 år.



Ta hand om er därute och njut av vädret!!

O.