Har idag tagit mig ut från lägenheten. Käkat tacos hos Linda med Niklas. Jag fick sen med mig Niklas ner på stan. Till en massa kompisar. Tack och lov för att det finns folk som tycker som jag. Har hittills inte träffat nån som tyckt "som resten av Sverige". Dvs att mina föräldrar skulle vara idioter. Tycker det är så skönt att få diskutera av sig och göra sig av med en massa skittankar som snurrar runt i huvet. Och samtidigt är jag så tacksam över att mina vänner står ut med mitt eviga snack om detta. Och att jag inte klarar av att umgås med någon utan att det händer nånting. Att bara sitta ner klarar jag inte av. Då snurrar mina tankar iväg in i allt detta som gör mig så arg och ledsen. Och samtidigt är jag så glad att jag har dessa vänner som låter mig bli odräglig och otålig för de inser att allt bara är skit. För så känns det. Skit. Bara maktlöst och hemskt. Jag hatar det. Jag vill kunna berätta för alla hur fantastiska mina föräldrar är. Jag vill kunna säga åt alla som beter sig illa mot min syster att de är idioter. Men det går bara inte. Det finns varken tid, ork eller möjlighet till detta. Jag skulle helt enkelt vilja vara hemma och hjälpa till. Men jag sitter här maktlös i en underbar stad med underbara vänner. Men jag kan fortfarande inte göra nån nytta i detta fall.
Fram tills för tio minuter sen trodde jag att jag klarade det hela bra men nu håller det inte längre. Det är bara så jobbigt att behöva läsa skit om sina föräldrar överallt. Jag hatar att de behöver stå ut med det och jag hatar att jag inte klarar av att stänga ner allt och skita i det.
Allt jag läser gör mig så ledsen och förbannad. Det är som att folk inte förstår att deras kommentarer faktiskt skadar människor. Det är hemskt.

Men som sagt tack till er vänner som håller mig flytande och står ut med mig. En eloge till mina föräldrar, från Västerås kommer bara stöttning! Och till syrran också!!! Puh...

O.