Idag är det 17. maj. Norges nationaldag. Ungefär detsamma som när småsyskonen har födelsedag. De får alltid ett större kalas än man själv fick och bryr sig sällan när man själv fyller år. Då vill de bara ha en present de med.
Lite så känns det. Sverige är storasyskonet som snällt får titta på när lillebror får det enorma födelsedagskalaset man själv drömde om men nu vuxit ifrån. Istället väntar man snällt till Midsommar då man minsann super sig full och skrattar över att "såhär roligt har de minsann aldrig i Norge...".
Sen om tre veckor sitter vi där och ska fira våran egen nationaldag. Dvs den dagen som numera är röd och vi svenskar är tacksamma för det eftersom det ger oss en möjlighet att supa oss fulla dagen innan och ligga bakis hela nationaldagen. Det kallar jag att fira Sverige det :)
Möjligtvis ser man någon som viftar en svensk flagga. Möjligtvis är stadsbussarna utrustade med små svenska flaggor. Möjligtvis är det några barn eller fulla ungdomar som målat en svensk flagga på kinden. Men tänk chocken om du skulle se någon under 40 gå runt i folkdräkt??!! Man skulle ju tro att det var dolda kameran.


Nej, vi svenskar önskar nog oftast bara att nationaldagen ska ta slut. Så vi slipper känna oss kassa över hur patetiskt vårat firande är i jämförelse med det norska. Istället svär vi över att det inte blev Midsommardagen som blev nationaldag. För då kan vi minsann fira. När man tänker efter är det säkert fler svenskar som vet om när norges nationaldag är än den svenska. Jaja, vi är bättre på allt annat...

Hur som helst "grattis Norge...".


O.