Idag är en dag som jag kommer minnas länge. Och alltid bli lite ledsen på. Förhoppningsvis kommer det i framtiden bli en dag för minnen att dyka upp. En dag att minnas.
Min farfar somnade in idag. Han blev 90 år gammal och fick vara frisk och klar fram till bara dagar innan han somnade. Det försöker jag trösta mig med. Men det är ingen höjdare. Så fort jag pratar med någon ur familjen, vilket har blivit ett antal gånger denna kväll, och nu så går det inte att hålla tårarna tillbaka. Men det är skönt att få släppa fram de. Det är något befriande i att gråta.
Nu ska jag tända ett ljus. Ett ljus som blivit lite förknippat med ledsamma kvällar, senast det brann var när Zorro somnade in. Och när jag saknar någon brukar jag tända det. Nu ska det få tändas igen och till det ska jag ta en whisky och skåla med farfar. Och hoppas han får prova massa varianter vartän han nu är.












Vila i frid farfar!! Jag älskar dig. Varje gång jag äter en tunnbrödmacka med gravad lax kommer jag tänka på dig. Och en massa andra gånger också...

O.