Jag vet inte hur många av er som kommer att tro på mig nu. Men jag gör ett försök. Igår när jag gick och la mig tänkte jag att om jag vaknar tidigt imorrn (alltså idag) skulle jag gå till friskis och förlänga mitt gymkort. Nu sov jag extremt dåligt inatt istället. Vaknade hela tiden vilket resulterade i att jag klockan 7 gav mig själv tillåtelse att inte gå till gymmet idag. När jag sen vaknade ganska pigg två timmar senare bestämde jag mig för att göra något annat produktivt. Jag tog på mig underställsbyxor, shorts, tröja och snörade på mig jympadojjorna och gav mig ut på en löprunda. Första biten gick extremt bra och det kändes så himla lätt så jag sprang till och med lite lälngre än vad jag hade tänkt. Det ångrade jag rejält när jag till slut bestämde mig för att vända tillbaka hemåt. Att kalla det motvind är alldeles för lindrigt. Det var som att försöka springa genom en vägg. Kämpade väl ungefär halva vägen tillbaka innan jag gick en bit och till slut springandes lyckades ta mig hem...
En dusch och rejäl frukost senare satte jag mig med lite föreberedelser inför morgondagens seminarium. Det gick ganska snabbt då det mesta redan är förberett. Tyvärr hittade jag en paragraf som informerade mig om att vi förmodligen gjort fel på ett ställe. Nu är inte det hela världen eftersom enligt läraren ingen grupp ska kunna klara uppgiften.
Efter den upptäckten kändes inte det plugget lika roligt så jag gav mig på att läsa i kursboken istället. Ett kapitel senare tog jag lite lunch och nu ska jag ge mig på att läsa ett kapitel till innan jag måste gå till skolan och skriva ut alla papper inför seminariet imorrn.

Igår hann jag med att träffa pappa en knapp timme efter mitt styrelsemöte också (okej, jag smet därifrån men min anledning var ju bra :p ) vilket var trevligt. Men känns lite konstigt att bo så långt hemifrån, träffa pappa på stan och sen är det inget mer. Lite konstigt att någon i familjen besöker Västerås men inte för att hälsa på mig :p haha, om ni fattar vad jag menar...

Well well, boken kallar.

O.