Tentaplugget fortsätter. På torsdag eftermiddag sitter jag med lagbok, pennor, papper, vatten, tilltugg och förhoppningsvis energi. Idag har energin och viljan att lära inte riktigt infunnit sig. Det har gått trögt även om jag inser att det också gått hyfsat bra. Men är det inte alltid så med juridikkurser? Det klart det är enkelt att hitta rätt paragraf när man gjort samma uppgift 5 gånger. Frågan är hur enkelt det kommer vara på torsdag när det gäller att lyckas på första försöket. Att juridikkurser är så svåra att tentaplugga till ökar förmodligen mitt fokuseringsproblem. Men nu tänker jag lägga undan böckerna, äta lax och stekta grönsaker. För jag har hittat en nytändning med lax. Och den stavas havssalt. Jag är typ beroende. Igår åt jag havssalt till och med till köttbullar och makaroner.

Hur som helst jag ser ändå framemot denna tentan för dagarna fram till den är så långsamma och händelselösa medan det som väntar på andra sidan är så långt därifrån det bara går att komma. För på fredag flyger jag till Örnsköldsvik. På lördag firar vi mammas 50-årsdag i Umeå. På söndag tillbaka till Örnsköldsvik för några lugna dagar hos mor o far. Därefter åter tillbaka till Västerås en två-tre dagar innan jag och massor av ekonomistudenter kommer befinna oss i Åre. För att åka skidor, för att ha roligt och för att glömma allt som heter plugg för en vecka.

Insåg också nu i slutet av mitt pluggande att jag är ganska duktig på att stänga ute ljud och bara inrikta mig på plugget. Hade tydligen spenderat dagen med näsan i böckerna samtidigt som radion och teven stod på och erbjöd sällskap. Bästa sällskapet var nog ändå Christer i P3. Sjukhushistorier handlade det om denna gången. Jag skickade in min såklart, tror dock inte att den lästes upp. Här kommer min historia för er som inte vet om den:

När jag skulle åka utomlands med familjen när jag var 18 så skulle vi ta vaccinationssprutor. Jag och pappa gjorde det samtidigt på en norrländsk vårdcentral. Självklart skulle sprutan tas i en skinka och bara den vetskapen gör ju att man blir lite extra nervös. Sjuksköterskan bad mig dra ner byxorna och böja mig ner över britsen i det lilla rummet. Hon klämde lite för att hitta ett bra ställe att sticka på och sa sedan att jag skulle slappna av. Inte det lättaste men jag kände mig riktigt avslappnad. Tydligen var jag inte det för därefter säger sköterskan kort och gott "Slappna av!" och ger mig en ganska rejäl dask på rumpan. Ni kan ju tänka er hur avslappnad man blir efter det...

Detta är en historia som jag direkt när jag gick därifrån inser att ingen skulle tro på. Men tack och lov (?) så var ju pappa därinne samtidigt för att även han skulle få en spruta så det finns vittnen.
Om jag fått några men av detta? Ja, jag är nu livrädd för att ta en spruta i ändan och kommer om det kommer behövas hellre ta risken att drabbas av sjukdomen...

Ha det bra!

O.