Jag har nog aldrig varit så här trött förut. Världens längsta festdag efter världens längsta vecka i Åre. Sömnbristen är på topp. Behovet av vila har aldrig varit större. Har aldrig haft roligare men om jag ska överleva måste jag nog gå i ide nu. Måndag morgon räknar jag med att vara uppe igen. För nu värker min hals, mitt huvud är förstört, min kropp värker och jag ska använda mina sista krafter till att skriva detta blogginlägg och sedan nästintill gå i dvala i de närmsta 24 timmarna. Puh, tänk om det ändå vore fler.
Och till råga på allt så har vi ett arbete som ska vara inlämnat på fredag. Och jag har såklart inte börjat. Men på måndag börjar ett nytt liv. En ny skoltid. Den utan 7 dagars festande i rad. Den med hyfsat mycket mer sömn. Den med ännu mera socialt umgänge. På måndag börjar den. Imorrn kommer jag inte vara vaken.

O.