Här sitter jag nu. En kväll som började i lugnets tecken fortsatte i fartens tecken. Eller alkoholens. Hur som satte vi oss på husets terrass (på åttonde våningen) vid tiotiden och drack vin. Vi körde Quiz och snackade på språk som inte är svenska.

Därefter flyttade vi ner sex våningar. Klockan halv två kom vi på årets mest genomtänkta drickspel. Med hjälp av Systemets Quizspel fick vi i oss så mycket att vissa valde att spy, vissa valde att gå till OK på efterfest och vissa gick till sängs. Att vi bara var 3-5 stycken är inte något som behöver innebära att kvällen var tragisk. Vi hade sjukt kul.

Men så till saken. Det är kvällar som dessa. Kvällar då man sent om sider kommer på att man vill dricka vin i goda vänners lag. Kvällar då man spontant vill festa. Kvällar som inte ens är kvällar mitt i veckan. Kvällar som är den första i veckan. Det är kvällar som dessa som gör att jag saknar den frihet sommaren i Västerås ger mig. Det är kvällar som dessa som gör att jag saknar Västerås redan innan jag åkt hem. Det är kvällar som dessa som jag inser att jag är en stadsmänniska. Jag älskar att hitta på saker i sista minuten. Jag hatar att planera. Jag vill leva i nuet. Glömma alla måsten och bara ha roligt. Jag kommer sakna spontaniteten när jag är hemma. Jag kommer avsky att alla utekvällar behöver planeras. Jag kommer älska att umgås med familjen. Men jag kommer hata de stunder då jag känner att jag hade velat bo mitt i smeten - för att kunna ta en spontan kväll på stan. En spontan kväll hos en kompis. Spontaniteten kommer krypa i min kropp. På gott och ont. Örnsköldsvik är efterlängtat. Men precis på det sätt som Örnsköldsvik är efterlängtat redan innan jag lämnat den staden är Västerås saknat redan innan jag lämnat min kära "hemstad". Usch. Jag satsar nog på fest resten av veckan.

O.