Mitt lilla hem. Med ett golv som i nuläget fylls av halvt uppackade/nedpackade väskor. Sovsäck. Dammsugare. Kartonger med diverse innehåll. Kläder som jag inte ens vet hur de hamnat på andra ställen än i garderoberna. Och där mitt i allt sitter jag. Mitt i ett kaos. Fast det gör mig inte det minsta. Imorrn drar mitt MDH-plugg igång för terminen, har ju bara läst distans innan. Vet inte om jag ser fram emot att helt plötsligt ha föreläsningar med mera som är schemalagda. Roligare då att det på torsdag morgon väntar en resa till Luleå. En helg späckad med föreläsningar, nätverkande, sittningar, skratt och inspiration. En helg som inte har sömn schemalagt. Den har jag schemalagt till söndag eftermiddag. Dock måste det packas imorrn. Både upp och ner.

Sen måste jag erkänna att jag trodde det var sovdags redan vid 19 idag. Mörkret förvirrar mig. Och trots att jag spenderat en vecka i ett något mörkare Norrland har jag tydligen inte kommit underfunn med att det mörknar så tidigt som det gör. Men än på ett tag kommer ju inte det att förändras. Då gäller det att hitta andra saker som lyser upp tillvaron. Som en konferens i Luleå. Som en dator fylld av chattrutor med gamla och nya vänner. Som en fullspäckad morgondag. Eller något så enkelt som en avokado att mumsa på. Så enkelt kan det vara att lysa upp en mörk årstid.  

Hur som helst går jag nog inte och lägger mig än på ett tag. Min hektiska morgondag börjar klockan 13.15 och slutar vid 21-tiden någon gång. Jag tänker nog tvinga på mig själv en sovmorgon. Även om Norrbottenspackningen bör göras innan lunch. Oh well, jag vet vad som måste ner i väskan. Tyvärr är det massor i den som måste upp först...

Äh, vi hörs och syns och allt sånt där roligt!

O.